HAHA recap är för töntar!

Lite toner från ett piano och några välkända ord från en underbar röst får mig att minnas. Minnas var allt startade, och varför det startade. Berättelser, uttalanden och annat gör att man förlorar ens bild av henne, men ack så fort kan den byggas upp igen. Amy Diamond är sjukt bra, hennes första skiva är helt enkelt bara guld. Sen att hon bara blivit sämre sen den är tråkigt, men när man dammar av den första CDn och låter den spinna (ironi, såklart jag inte köper skivor) så kommer man ihåg varför hon är så bra. FOLK! Listen to this och förstå mig:


Underbart med mono och foton av Emma, Daniel och Rupert!

Förresten, titta så söta dom var back in the days:


Aja, Amy är grym iallafall! Tror att det snart är dags att börja skriva om Melodifestivalen, så stay tuned folks.

och ja Amy, we'll meet another day.